Den 16 augusti framförde vi – kören ”Song of Joy” – återigen programmet ”Unforgettable” från april 2026, ackompanjerade av gitarristen Emil Ernebro. Vi uppträdde på Folkparken Valhall i Bengtsfors. Under bilresan till Bengtsfors, med högtalare, kablar, mikrofonstativ och annan konsertutrustning i bilen, snurrade en tanke i mitt huvud – en tanke som redan hade uppstått i samband med berättelsen om Katrineholm och Mustadfors. Platser byter namn, fabriker försvinner och transportförbindelser knyter samman byar och städer på nytt. Ändå finns vissa byggnader och platser kvar – eller finns kvar endast därför att människor fortsätter att välja att blåsa liv i dem.
En park för alla
Folkparken Valhall grundades 1929. Den anlades av Bengtsfors Arbetarförening, den lokala idrottsföreningen och Folkets Hus-föreningen. Under de första åren bestod anläggningen endast av en enkel dansgolv och en liten servicebyggnad. Det var först gradvis som den utvecklades till en större anläggning.
Denna ursprungshistoria påminner om Folkets Hus i Mustadfors, men skiljer sig samtidigt från den. Folkets Hus är en byggnad: en skyddad plats med en sal, tillhörande rum och en scen. Folkets Park, å andra sidan, började som ett utomhuskoncept. Den kombinerar underhållning, musik och dans med sommar, fysisk aktivitet, umgänge och känslan av att kultur inte behöver begränsas till slutna utrymmen.
De svenska Folkets Parkerna, precis som Folkets Hus, växte fram ur arbetarrörelsen och den lokala frivilligsektorn. De var avsedda att vara prisvärda platser för rekreation och gemenskapsliv. De som arbetade på dagarna skulle ha tillgång till musik, dans, teater, föreläsningar och festivaler på kvällarna eller helgerna. I detta sammanhang betydde ”Folkets Park” inte ”park” i rent landskapsmässig bemärkelse, utan snarare ett offentligt rum: en plats där ett samhälle samlas, bortom arbetsplatsen och det privata hemmet.
I Bengtsfors spelade Valhall just denna roll i årtionden. Kända svenska och internationella artister uppträdde där, däribland Paul Anka, Jerry Williams, Magnus Uggla och Lill-Babs. När parken var som mest populär lockade den besökare från stora delar av västra Sverige.
En plats med en öppen framtid
I dag handlar det inte bara om att föra denna historia vidare. Att driva en gammal Folkets Park kostar pengar; det kräver frivilligt engagemang, evenemang, en publik och människor som är beredda att ta ansvar. Det finns nu initiativ som arbetar för att bevara platsen och ompröva dess framtid.
Detta belyser en erfarenhet som är välbekant för många mindre orter: Kulturinfrastruktur består inte bara för att den en gång byggdes. Den måste återerövras om och om igen. En park, en scen eller en sal kan verka tom om ingenting händer där. Men så snart människor börjar repetera, ställa upp bord, ordna belysningen, koka kaffe, sälja biljetter, uppträda och lyssna, återföds det som en sådan plats kan vara: ett gemensamt utrymme.
Även här gäller detsamma: när industrin försvinner går arbetstillfällen förlorade – men det gör även välbekanta livsrytmer, kunskap, sociala interaktioner och de saker vi tar för givet lokalt. Kulturen kan inte kompensera för dessa förluster. Den ersätter varken inkomst eller social trygghet. Men den kan hålla utrymmen öppna där människor kan fortsätta att känna sig som en del av en gemenskap.
Konserten: Song of Joy & Emil Ernebro
För programmet ”Unforgettable” har Song of Joy samarbetat med gitarristen Emil Ernebro, som själv kommer från Bengtsfors. Att en lokal musiker återvänder som gästsolist ger konserten här en unik lokal prägel.
Som ni vet sjunger jag i basstämman. För mig har detta blivit ett speciellt sätt att ”komma fram” till Dalsland: inte bara att vara en del av publiken som lär sig om en plats historia, utan att delta i en kör, ställa upp utrustningen, gå igenom rutinerna en gång till inför en konsert och slutligen själv bli en del av ljudbilden.
Som bas sjunger jag vanligtvis inte den melodi som står i centrum i kören. Basstämman bidrar med något annat: en grund, en riktning, ibland en kontrapunkt. Den är inte alltid tydligt hörbar, men utan den förändras helhetsklangen. Jag njuter av denna upplevelse. En kör är en form av samarbete där varje röst är begränsad och ändå förändrar helheten.
En konsert har sina egna produktionskrav. Även här krävs samordning: repetitionstider, ingångar, stämmor, tonarter, teknisk uppsättning, researrangemang och ett schema. Men i slutändan räcker inte organisationen i sig. Musik uppstår först när människor samlas på en plats och delar sin tid.
Folkparken Valhall är därför inte bara en konsertlokal i Bengtsfors. Det är en plats där olika epoker överlappar varandra: arbetarrörelsens historia, tidigare danskvällar och konserter, minnen av stora artister, den aktuella oron för parkens framtid – och nu en kör, en gitarrist, en publik och en sångkväll som mycket väl kan dröja kvar i luften länge framöver.
Sedan slutet av augusti har vi repeterat inför julprogrammet, som äger rum lördagen den 21 november kl. 18.00 och söndagen den 22 november kl. 16.00 på Kulturbruket Mellerud.