Den 12 september var det återigen dags för Byafest i Dals Långed. För mig är det en speciell dag varje år: folk öppnar sina dörrar, anordnar evenemang, spelar musik och skapar möjligheter att träffas. Den här gången började min dag på Dalslands Studio – och avslutades med en skiva som jag definitivt inte hade haft på min inköpslista den morgonen.

Loppmarknad, fika och två ukulelekonserter

Tack vare det härliga vädret var det fullt ös på ÖA-Loppis. Många besökare kom också till vår fika på Dalslands Studio, däribland en hel del studenter. De två ukulelekonserterna var särskilt välbesökta.

Det var härligt att se studion så full av liv den dagen. Folk samlades mitt bland loppmarknaden, kaffet och musiken, och vi befann oss mitt i händelsernas centrum. När man själv anordnar något upplever man en festival på ett annat sätt än när man bara tittar förbi: det finns massor att göra, och samtidigt får man en riktig känsla av hur det man själv erbjuder tas emot. Jag blev jätteglad över det stora antalet gäster och intresset för konserterna.

Ute på upptäcktsfärd i Dals Långed

Efter att vi hade stängt fikastället och loppmarknaden kunde jag själv ta mig en sväng förbi de andra evenemangen i byn.

Det är precis det jag älskar med Byafest: det finns inte bara en central festivalplats. Många deltagare anordnar sina egna aktiviteter, och tillsammans skapar de ett program som sträcker sig över hela byn. Det lokala initiativet som anordnar denna dag varje år beskriver den som en dag av invånarna i Dals Långed för invånarna i Dals Långed – öppen för alla som vill bidra.

För mig innebar det att jag på eftermiddagen gick från att vara värd till att bli besökare. Efter vårt eget program var det härligt att se vad som hade organiserats på andra håll och att återigen uppleva byn ur ett annat perspektiv.

BRUK: en rikedom av ljudlandskap i de gamla fabrikshallarna

På kvällen begav vi oss vidare till BRUK i Långedsverken. Jag fascinerades av programmets mångfald. De gamla fabrikshallarna rymde en bred variation av musikaliska och konstnärliga uttryck. Fyra specialdesignade scener erbjöd utrymme för folkmusik, jazz, rumsliga ljudexperiment och en installation. Enligt den organiserande föreningen, Långedprojektet, deltog knappt 270 gäster – ett rekordantal besökare.

Programmet bestod av:

  • Stina Huldén och Olov ”Klyv-Olle” Lindroth: Nordisk folkmusik med saxofoner, piano och en pedalorgel. Duon utforskar traditionella melodier genom ett lekfullt samspel – från livliga, energiska partier till lugna, kontemplativa stunder.
  • Ljudhavet: Ett uppslukande konsertprogram med en ”högtalarorkester”. Musik som ursprungligen komponerats för andra teater- och konstsammanhang arrangerades om för att passa Långedsverkens arkitektur. I processen blev själva rummet en integrerad del av lyssnarupplevelsen.
  • Liv Hansen – ”Ebb och Flod”: Inte en konsert i strikt mening, utan en installation bestående av broderat genomskinligt siden och filmprojektioner. Utgångspunkten var Hansens fysiska upplevelse av vattnet i kanalen: dess rörelse, dess röst och frågan om hur en sådan upplevelse kan förmedlas utan ord.
  • Andreas Hellkvist – ”Quadraphonic”: En Hammondorgel i centrum, omgiven av fyra Leslie-högtalare. Detta upplägg gör utrymmet till en del av instrumentet; publiken kan röra sig fritt och uppleva ljudet från olika positioner.
  • Fartyg 4: Samtida jazz som balanserar mellan komposition och improvisation, med Matilda Andersson på sång, Daniel Gahrton på saxofoner och klarinett, Cecilia Persson på piano och Rhodes samt Donovan von Martens på kontrabas. Kvartetten kombinerar textbaserad musik med ett öppet, flytande samspel.

Det som särskilt tilltalade mig den kvällen var kontrasten mellan dessa olika former. BRUK bjöd inte bara på flera konserter i rad, utan snarare på olika sätt att uppleva musik och konst.

En Hammondorgel – och min första vinylskiva på över 30 år

Min personliga höjdpunkt var Andreas Hellkvist på Hammondorgeln. Hans projekt ”Quadraphonic” kombinerar instrumentet med fyra Leslie-högtalare för att skapa en rumslig ljudupplevelse.

Jag blev så fascinerad av det att jag efteråt köpte min första vinylskiva på över 30 år. Det var ett oväntat resultat av kvällen – och kanske det finaste sättet att ta med mig något hem.

Jag hade inte energi kvar att dansa

Efter BRUK fortsatte Byafest på Mustadfors Folkets Hus. Där hade rockmusik, elektronisk musik, en DJ, en bar och dans utlovats för att avrunda dagen.

Vid det laget var jag dock alldeles utmattad för att kasta mig ut på dansgolvet. Efter vårt eget program i studion, rundvandringen och festivalen hade jag fått nog. Folkets Hus fick fira utan mig den här gången.

Det var en härlig och inspirerande dag – precis som jag upplever Byafest varje år. Jag uppskattade särskilt kombinationen av att vara aktivt delaktig och ta in nya intryck: först att välkomna folk till Dalsland Studio, sedan ge mig ut själv och på kvällen upptäcka musik som kommer att stanna kvar hos mig ett tag till.


Kommentare

Lämna ett svar