Dalslands Studio och dess grundare

Andreas & Hajo
När han för andra gången fick diagnosen cancer beslutade han och hans partner att tidigarelägga sitt sedan länge planerade pensioneringsprojekt, nämligen att påbörja en ny fas i sitt liv på den svenska landsbygden.
Andreas
Andreas har en doktorsexamen i sociologi och har erfarenhet som forskare, programledare och företagsrådsmedlem i en internationell organisation.
Han är mycket intresserad av industrihistoria, arbetets historia och relaterade ämnen. Som doktor i sociologi har han studerat dessa ämnen i många år och skulle nu vilja dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra.
Andreas är också utbildad i visuell inspelning. Det innebär att grafiskt tolka och registrera innehållet och diskussionerna i seminarierna.
Bildmediet, som kompletterar språket, öppnar nya perspektiv; den resulterande grafiken är både ett tillfälle och ett medium för att granska händelsen.
Du kan läsa mer om Andreas i hans LinkedIn-profil


Hajo
Det finns tre teman som följer Hajo genom hela hans liv:
Det första är frågan om vad han (och förmodligen andra levande varelser) uppfattar som världen, hur verkligheten manifesterar sig i varseblivningen. Utgångspunkten för hans reflektioner är erfarenheten av att vara en autistisk person som är rotad i två fundamentalt olika uppfattningar och därmed världar.
Han har fördjupat detta genom sina studier i matematik och decennier av intensiva studier av buddhistiska läror, Platon, vetenskapshistoria och -filosofi, samt psykologi, i synnerhet Jacques Lacan och andra strukturalistiska tänkare. Men framför allt genom sitt engagemang för hundratals autistiska personer, med vilka han gjorde en upptäcktsresa när det gäller sitt eget tänkande och sin egen uppfattning.
Det andra är hans intresse för människor, särskilt de som inte passar in i ”mainstream” i dagens samhällen när det gäller hur de uppfattar och tänker. Han arbetade i nästan tio år inom handikappomsorgen, med inriktning på personer med svåra flerfunktionshinder, och lärde sig mycket om mänsklig perception och tänkande, liksom om kommunikation. Strax efter millennieskiftet engagerade han sig i en självhjälpsorganisation för autistiska personer och tillsammans med andra autistiska personer hjälpte han till att främja ämnet ”autistiska förmågor”. Han skrev en avhandling om autism ur ett livsvärldsperspektiv vid institutionen för rehabiliteringspedagogik vid universitetet i Halle-Wittenberg: Autistisches Erleben.
Det tredje ämnet är hans intresse för konst, särskilt måleri – men även för skrivande. Inom måleriet fascineras han av kommunikationen med en fysisk värld, vare sig det handlar om olika material, t.ex. vatten, eller medier, t.ex. penslar eller andra föremål, t.ex. fjädrar eller andra reliker. Det som fascinerar honom med skrivandet är det biografiska arbete som han kan sätta igång med det. Språket möjliggör en mängd reflektioner kring olika berättelser ur hans egen biografi och bokstäverna i texten förvandlas på ett underbart sätt till speglar där han kan se sig själv speglad i olika tider och till och med i alternativa verkligheter.
