Share this emailCopy the public link or share it on your favorite channel.

Newsletter 19

November 2025

“Man becomes an I through a You.”
"Der Mensch wird am Du zum Ich"
"Människan blir ett jag genom ett du"
Martin Buber
In Memoriam
Dr. Hajo Seng

Dear friends of Dalslands Studio,

Welcome to the latest edition of the Dalslands Studio newsletter!
The arrival of early winter brings a quieter rhythm to Dalslands Studio, but not to the journeys that begin here. In this newsletter, we travel from Ed to Oslo. We see a Norwegian Blue gravestone made of Larvik granite. We then pass through a choir in the darkness of a Swedish November before finally returning to the dust of the renovations and the cranes inside Dalslands Studio.

Whether by train, voice, stone or paintbrush, these movements are all different ways of exploring how to live, remember and work together in this place.

I hope you enjoy reading!

Yours
Andreas

Kära vänner till Dalslands Studio,


Välkommen till det senaste numret av Dalslands Studio-nyhetsbrevet!



Tidig vinter innebär ett lugnare tempo på Dalslands Studio, men inte för de resor som börjar här. I det här nyhetsbrevet reser vi från Ed till Oslo. Vi ser en norsk blå gravsten gjord av Larvik-granit. Sedan passerar vi genom en kör i den svenska novembermörkret innan vi slutligen återvänder till dammet från renoveringen och kranarna inne på Dalslands Studio.

Oavsett om det är med tåg, röst, sten eller pensel, är dessa rörelser olika sätt att utforska hur man kan leva, minnas och arbeta tillsammans på denna plats.



Jag hoppas att du tycker om att läsa!



Er Andreas

Liebe Freund_innen des Dalslands Studios,

herzlich willkommen zur neuesten Ausgabe des Dalslands-Studio-Newsletters!

Der Winterbeginn bringt etwas Ruhe ins Dalslands Studio, aber nicht in die von hier aus beginnenden Reisen. In diesem Newsletter reisen wir von Ed nach Oslo. Wir begegnen einem blauen Grabstein aus Larvik-Granit. Dann passieren wir einen Chor in der Dunkelheit eines schwedischen Novembers, bevor wir schließlich zum Staub der Renovierungsarbeiten und zu den Kranichen im Dalslands Studio zurückkehren.

Ob mit dem Zug, der Stimme, dem Stein oder dem Pinsel – all diese Bewegungen sind verschiedene Wege, um zu erkunden, wie man an diesem Ort leben, sich erinnern und zusammenarbeiten kann.

Ich wünsche euch viel Spaß beim Lesen!

Euer Andreas

Train journey from ED to Oslo

Andreas spent the weekend at the beginning of November in Oslo, where he visited his old friend Ümit, whom he has known since his student days in Istanbul in 1989. Ümit has been living in the Norwegian capital for over 30 years and works there as an English teacher – an ideal host for getting to know the city beyond the standard tourist routes.

Together, they explored Oslo on foot, enjoyed the mix of water, modern architecture and established neighbourhoods, and took the opportunity to immerse themselves in the local art scene. A highlight was a visit to an exhibition by Ümit's husband Torre-Magne, who works as an artist in Oslo.

For guests of Dalslands Studio, Oslo is closer than many people think: it is only about two hours by train, easily accessible via the station in Ed, which is directly on the Gothenburg–Oslo line. If you fancy a taste of big city life, museums, galleries and urban walks during your stay in Dals Långed, a day or weekend trip to Oslo is highly recommended.

Ed station itself tells a piece of Nordic railway history: it is located on the historic line between Mellerud and Kornsjö, which is part of the international Gothenburg–Oslo connection. Due to the differences in altitude in the surrounding area, sophisticated routing was necessary during construction, including a hairpin bend, because a nearby lake is significantly lower than the station – an example of how much the topography has influenced railway construction in Scandinavia.

Tågresa från ED till Oslo

Andreas tillbringade helgen i början av november i Oslo, där han besökte sin gamla vän Ümit, som han har känt sedan studietiden i Istanbul 1989. Ümit har bott i den norska huvudstaden i över 30 år och arbetar där som engelsklärare – en idealisk värd för att lära känna staden bortom de vanliga turiststråken.



Tillsammans utforskade de Oslo till fots, njöt av blandningen av vatten, modern arkitektur och etablerade stadsdelar och passade på att fördjupa sig i den lokala konstscenen. En höjdpunkt var ett besök på en utställning av Ümits make Torre-Magne, som arbetar som konstnär i Oslo.



För gäster på Dalslands Studio ligger Oslo närmare än många tror: det tar bara cirka två timmar med tåg, och det är lätt att ta sig dit via stationen i Ed, som ligger direkt på linjen Göteborg–Oslo. Om du vill uppleva storstadslivet, museer, gallerier och stadsvandringar under din vistelse i Dals Långed, rekommenderar vi varmt en dags- eller weekendresa till Oslo.



Ed station berättar en del av den nordiska järnvägshistorien: den ligger på den historiska linjen mellan Mellerud och Kornsjö, som är en del av den internationella förbindelsen mellan Göteborg och Oslo. På grund av höjdskillnaderna i omgivningen krävdes en sofistikerad sträckning under byggandet, inklusive en hårnålskurva, eftersom en närliggande sjö ligger betydligt lägre än stationen – ett exempel på hur mycket topografin har påverkat järnvägsbyggandet i Skandinavien.

Bahnreise von ED nach Oslo

Andreas verbrachte Anfang November ein Wochenende in Oslo, wo er seinen alten Freund Ümit besuchte, den er noch aus seiner Studienzeit in Istanbul 1989 kennt. Ümit lebt seit über 30 Jahren in der norwegischen Hauptstadt und arbeitet dort als Englischlehrer – ein idealer Gastgeber, um die Stadt jenseits touristischer Standardrouten kennenzulernen.

Gemeinsam erkundeten sie Oslo zu Fuß, genossen die Mischung aus Wasser, moderner Architektur und gewachsenen Stadtvierteln und nutzten die Gelegenheit, in die lokale Kunstszene einzutauchen. Ein Höhepunkt war der Besuch der Ausstellung von Ümits Ehemann Torre-Magne, der als Künstler in Oslo arbeitet.

Für Gäste des Dalslands Studio ist Oslo näher als viele denken: Mit dem Zug sind es nur rund zwei Stunden, gut erreichbar über den Bahnhof in Ed, der direkt an der Verbindung Göteborg–Oslo liegt. Wer während eines Aufenthalts in Dals Långed Lust auf Großstadtluft, Museen, Galerien und Stadtspaziergänge hat, dem sei ein Tages- oder Wochenendausflug nach Oslo ausdrücklich empfohlen.

Der Bahnhof Ed selbst erzählt ein Stück nordische Eisenbahngeschichte: Er liegt an der historischen Strecke zwischen Mellerud und Kornsjö, die Teil der internationalen Verbindung Göteborg–Oslo ist. Aufgrund der Höhenunterschiede in der Umgebung waren beim Bau raffinierte Streckenführungen nötig, unter anderem eine Spitzkehre, weil ein nahegelegener See deutlich tiefer als der Bahnhof liegt – ein Beispiel dafür, wie sehr die Topografie den Eisenbahnbau in Skandinavien geprägt hat.

Hajo's gravestone made of Norwegian Blue from Larvik

In November, the church parish finally granted formal approval for the erection of Hajo's gravestone.

The Thorns siblings' stonemasonry workshop in Bengtsfors did a wonderful job and designed the gravestone exactly as Hajó had envisioned it. In mid-November, the gravestone was finally placed on Hajo's grave.

For Andreas, this was another ‘milestone’ in his grieving process. It feels good to him that the stone stands as Hajo would have wanted. At the same time, it is also a comforting feeling for him to see the empty space on the stone where his name and dates will eventually be inscribed.

Hajos gravsten av Norwegian Blue från Larvik


I november var den formella godkännandet från kyrkan för att sätta upp Hajos gravsten äntligen klart.

Stenhuggari Thorns i Bengtsfors har gjort ett fantastiskt arbete och utformat gravstenen precis enligt Hajós önskemål. I mitten av november placerades gravstenen äntligen på Hajos grav.

För Andreas var detta ytterligare en ”milstolpe” i hans sorgprocess. Det känns bra för honom att stenen står precis som Hajo önskade. Samtidigt är det också en lugnande känsla för honom att se den tomma platsen på stenen där hans namn och datum en dag kommer att stå.

Hajos Grabstein aus Norwegian Blue aus Larvik

Im November war die formale Genehmigung der Kirchengemeinde für das Aufstellen von Hajos Grabstein endlich fertig.

Die Steinmetzerei der Geschwister Thorns in Bengtsfors hat wunderbare Arbeit geleistet und den Grabstein genau nach Hajós Vorstellung gestaltet. Mitte November wurde der Grabstein schließlich an Hajos Grab gesetzt.

Für Andreas war dies ein weiterer „Meilenstein” in seinem Trauerprozess. Es fühlt sich für ihn gut an, dass der Stein so steht, wie Hajo es sich gewünscht hat. Gleichzeitig ist es für ihn auch ein beruhigendes Gefühl, die leere Stelle auf dem Stein zu sehen, an der irgendwann sein Name mit Daten stehen wird.

The Song of Joy choir, together with Lasse Berg, presents a contemplative "Tillsammans" evening.

As November draws in in Sweden, time seems to slow down – as if the light itself were holding its breath for a moment. The route to the venue leads through a greyness that sometimes turns to snow, sometimes just wet tarmac; both of which reinforce the feeling that many things have become more difficult: the state of the world, personal losses, fatigue after long years of tension.

At this time of year, it is no coincidence that a project is called ‘Tillsammans’ – together. Not as a slogan, but as a quiet assertion against falling apart.

Inside the choir hall, biographical and musical traces overlap. Birgitta Stenbratt stands in front of a choir in which each voice carries its own story of love, loss, grief and consolation – and at the same time becomes part of a common sound.

Her experience as a choir director is evident, especially in winter, in the fact that she conducts not only notes but also atmospheres: she leaves room for breaks in the voices, for trembling, for hesitation, and shapes them into a whole that is not perfect, but true.

Between the songs, Lasse Berg's words are added, broadening the perspective: from individual stories to larger contexts of inequality, progress, crises and the astonishing persistence of human cooperation.

The winter darkness thus becomes a resonance chamber for a double movement – inward into one's own vulnerability and outward into the shared world.

For Andreas, the songs and lyrics overlap with his own layer of memory: the experience of losing his companion Hajo – and yet continuing to journey with him in projects, texts, seminars and now also in this choir.

Going to rehearsals in the Swedish winter was more than a routine; it was a daily decision not to preserve one's own pain in the solitude of one's room, but to feed it into the polyphonic texture of a ‘we’.

In every breath before a cue, in every sentence about comfort, courage or healing, there is a resonance that grief is not a state, but a movement: backwards into memory, forwards into new forms of living and working together.

What emerges between Hajo, the work at the Dalslands Studio and singing in the choir is a kind of ongoing conversation with a dead person – not nostalgic, but productive.

The winter atmosphere in Sweden intensifies the seriousness of these questions, but it does not take away the possibility of answering them. Outside, the days are short; inside, a rehearsal lasts perhaps two hours – and in those two hours, the meaning of ‘Tillsammans’ becomes clear: that individual biographies do not dissolve, but relate to one another; that political songs about peace and justice are not detached from very concrete stories of grief; that Lasse Berg's cautious optimism is only more than rhetoric when it can be felt in the body – in the shared breathing, in the carrying and being carried of voices.

Thus, the Swedish winter is experienced not only as darkness that must be endured, but as a framework in which it becomes visible (and audible) how fragile people create a provisional but sustainable warmth for themselves: through remembering, through singing, through the persistent, quiet promise not to leave each other alone.

Kören ”Song of Joy” arrangerar tillsammans med Lasse Berg en eftertänksam ”Tillsammans”-kväll.


När november blir tätare i Sverige verkar tiden sakta ner – som om ljuset själv håller andan en stund. Vägen till konsertlokalen går genom ett grått som ibland övergår i snö, ibland bara i våt asfalt; båda förstärker känslan av att mycket har blivit tyngre: världsläget, privata förluster, tröttheten efter långa år av spänning.




Under denna årstid är det ingen slump att ett projekt heter ”Tillsammans”. Inte som en slogan, utan som ett tyst påstående mot sönderfallet.



Inne i körsalen överlagras biografiska och musikaliska spår. Birgitta Stenbratt står framför en kör där varje röst bär på sin egen historia om kärlek, förlust, sorg och tröst – och samtidigt blir en del av en gemensam klang.



Hennes erfarenhet som körledare visar sig just under vintertiden genom att hon inte bara dirigerar toner utan också stämningar: Hon lämnar utrymme för brytningar i rösterna, för darrningar, för tvekan, och formar av detta inte en perfekt, utan en äkta helhet.

Mellan sångerna kommer Lasse Bergs ord till och vidgar perspektivet: från de individuella berättelserna till större sammanhang av ojämlikhet, framsteg, kriser och den häpnadsväckande uthålligheten i mänskligt samarbete.



Den vinterliga mörkret blir så en resonansrum för en dubbel rörelse – inåt mot den egna sårbarheten och utåt mot den delade världen.



För Andreas lägger sig sångerna och texterna över ett eget lager av minnen: upplevelsen av att ha förlorat sin vän Hajo – och ändå fortsätta att vara med honom i projekt, texter, seminarier och nu också i denna kör.



Att gå till repetitionen under den svenska vintern har då varit mer än en rutin; det är ett dagligt beslut att inte bevara sin egen smärta i ensamheten i rummet, utan att mata in den i den mångstämmiga strukturen av ett ”vi”.




I varje andetag före en insats, i varje mening om tröst, mod eller läkning, genljuder att sorg inte är ett tillstånd, utan en rörelse: bakåt i minnet, framåt i nya former av samlevnad och samarbete.



Det som uppstår mellan Hajo, arbetet i Dalslandsstudio och sången i kören är en slags fortsatt dialog med en död person – inte nostalgisk, utan produktiv.



Den vinterliga stämningen i Sverige förstärker allvaret i dessa frågor, men tar inte bort möjligheten att svara på dem. Utomhus är dagarna korta, inomhus varar en repetition kanske två timmar – och under dessa två timmar förtätas vad ”Tillsammans” kan betyda: att enskilda biografier inte upplöses, utan hänvisar till varandra; att politiska sånger om fred och rättvisa inte är frikopplade från mycket konkreta sorgliga berättelser; att Lasse Bergs försiktiga optimism bara är mer än retorik när den blir kännbar i kroppen – i det gemensamma andetaget, i att bära och bäras av rösterna.




På så sätt upplevs den svenska vintern inte bara som ett mörker som man måste uthärda, utan som en ram där det blir synligt (och hörbart) hur ömtåliga människor skapar en provisorisk men hållbar värme åt sig själva: genom minnen, genom sång, genom det ihärdiga, tysta löftet att inte lämna varandra ensamma.

"Song of Joy" Chor gestaltet mit Lasse Berg einen nachdenklichen Abend des „Tillsammans“


Wenn der November in Schweden dichter wird, scheint die Zeit sich zu verlangsamen – als würde das Licht selbst kurz den Atem anhalten. Der Weg zum Aufführungsort führt durch ein Grau, das manchmal in Schnee übergeht, manchmal nur in nassen Asphalt; beides verstärkt das Gefühl, dass vieles schwerer geworden ist: die Weltlage, die privaten Verluste, die Müdigkeit nach langen Jahren der Anspannung.

In dieser Jahreszeit ist es kein Zufall, dass ein Projekt „Tillsammans“ heißt – zusammen. Nicht als Parole, sondern als leise Behauptung gegen das Auseinanderfallen.

Im Inneren des Chorsaals überlagern sich biografische und musikalische Spuren. Birgitta Stenbratt steht vor einem Chor, in dem jede Stimme eine eigene Geschichte von Lieben, Verlieren, Trauern und Trösten trägt – und zugleich Teil eines gemeinsamen Klangs wird.

Ihre Erfahrung als Chorleiterin zeigt sich gerade in der Winterzeit darin, dass sie nicht nur Töne, sondern auch Atmosphären dirigiert: Sie lässt Platz für Brüche in den Stimmen, für das Zittern, für das Zögern, und formt daraus kein perfektes, sondern ein wahrhaftiges Ganzes.

Zwischen den Liedern treten Lasse Bergs Worte hinzu und weiten den Blick: aus den individuellen Geschichten heraus in größere Zusammenhänge von Ungleichheit, Fortschritt, Krisen und der erstaunlichen Beharrlichkeit menschlicher Kooperation.

Die winterliche Dunkelheit wird so zum Resonanzraum für eine doppelte Bewegung – nach innen in die eigene Verletzlichkeit und nach außen in die geteilte Welt.

Für Andreas legen sich die Lieder und Texte über eine eigene Schicht von Erinnerung: die Erfahrung, den Gefährten Hajo verloren zu haben – und doch mit ihm weiter in Projekten, Texten, Seminaren und nun auch in diesem Chor unterwegs zu sein.

Der Gang zur Probe im schwedischen Winter ist dann mehr als Routine gewesen; er ist eine alltägliche Entscheidung, den eigenen Schmerz nicht in der Einsamkeit des Zimmers zu konservieren, sondern ihn in die vielstimmige Textur eines „Wir“ einzuspeisen.

In jedem Atemholen vor einem Einsatz, in jedem Satz über Trost, Mut oder Heilung schwingt mit, dass Trauer kein Zustand, sondern eine Bewegung ist: rückwärts in die Erinnerung, vorwärts in neue Formen des Zusammenlebens und -arbeitens.

Das, was zwischen Hajo, der Arbeit am Dalslands‑Studio und dem Mitsingen im Chor entsteht, ist eine Art fortgesetztes Gespräch mit einem Toten – nicht nostalgisch, sondern produktiv.

Die winterliche Stimmung in Schweden verschärft dabei den Ernst dieser Fragen, aber sie nimmt ihnen nicht die Möglichkeit der Antwort. Draußen sind die Tage kurz, drinnen dauert eine Probe vielleicht zwei Stunden – und in diesen zwei Stunden verdichtet sich, was „Tillsammans“ heißen kann: dass einzelne Biografien sich nicht auflösen, aber sich aufeinander beziehen; dass politische Lieder über Frieden und Gerechtigkeit nicht losgelöst sind von sehr konkreten Trauergeschichten; dass Lasse Bergs vorsichtiger Optimismus nur dann mehr ist als Rhetorik, wenn er im Körper spürbar wird – im gemeinsamen Atmen, im Tragen und Getragen‑Werden der Stimmen.

So wird der schwedische Winter nicht nur als Dunkel erlebt, das man aushalten muss, sondern als Rahmen, in dem sichtbar (und hörbar) wird, wie zerbrechliche Menschen sich selbst eine provisorische, aber tragfähige Wärme schaffen: durch Erinnern, durch Singen, durch das beharrliche, leise Versprechen, einander nicht allein zu lassen.

Winter break at Dalslands Studio: fire safety, cranes, and new dream rooms!

At the end of October, Dalslands Studio said goodbye to its last guests of the year. Since then, the building has been transformed into a construction site with a clear mission: to combine fire safety with beauty. Andreas is using the quiet winter period to carry out all the construction work necessary for the first approved phase of the project.

Plasterboard is currently being screwed into place, wallpaper is being hung, and walls are being freshly painted. Each guest room is being given new aesthetic touches to enhance the special atmosphere of this listed building. The central goal is to renovate Dalslands Studio so that it complies with fire safety standards for historic buildings while retaining its unique character.

This is particularly evident in a new design motif: cranes will 'fly in' via the spiral staircases and continue their journey through the guest rooms, creating a poetic image of movement, change and arrival.

All work is expected to be completed in time for the first seminar in May, when the first phase of construction will be officially approved.

When you return in spring, you will be welcomed by a carefully redesigned Dalslands Studio that complies with fire safety standards. We hope you will enjoy it and feel completely at ease there.

Vinteruppehåll på Dalslands Studio: brandskydd, tranor och nya rumsdrömmar



I slutet av oktober tog Dalslands Studio farväl av sina sista gäster för i år. Sedan dess har huset förvandlats till en byggarbetsplats med ett tydligt mål: brandskydd och skönhet går hand i hand här. Andreas utnyttjar den lugna vintertiden för att genomföra alla byggåtgärder som är nödvändiga för den första godkända byggfasen.




För närvarande skruvas gipsskivor fast, tapeter klistras upp och väggar målas om. Varje gästrum får nya estetiska accenter som understryker den speciella atmosfären i det kulturminnesmärkta huset. Ett centralt mål är att renovera Dalslands Studio så att det uppfyller brandskyddsstandarderna för historiska byggnader utan att förlora sin egen karaktär.



Detta blir särskilt tydligt i ett nytt designmotiv: tranor kommer att befolka huset, ”flyga in” via spiraltrapporna och fortsätta sin flykt i gästrummen – en poetisk bild av rörelse, förändring och ankomst.



Alla arbeten ska vara avslutade och den första byggnadsfasen ska vara officiellt godkänd till det första seminariet i maj.

När ni kommer tillbaka i vår kommer ni att möta ett Dalslands Studio som omsorgsfullt har ombyggts med hänsyn till brandskyddsnormerna, som vi hoppas att ni kommer att trivas i och känna er trygga och helt bekväma i.

Winterpause im Dalslands Studio: Brandschutz, Kraniche und neue Zimmerträume


Ende Oktober hat das Dalslands Studio seine letzten Gäste für dieses Jahr verabschiedet. Seitdem hat sich das Haus in eine Baustelle mit klarer Mission verwandelt: Brandschutz und Schönheit gehen hier Hand in Hand. Andreas nutzt die ruhige Winterzeit, um alle baulichen Maßnahmen umzusetzen, die für den ersten genehmigten Bauabschnitt notwendig sind.

Aktuell werden Gipsplatten verschraubt, Tapeten geklebt und Wände frisch gestrichen. Jedes Gästezimmer erhält neue ästhetische Akzente, die die besondere Atmosphäre des denkmalgeschützten Hauses unterstreichen. Ein zentrales Ziel ist es, das Dalslands Studio so umzubauen, dass es den Brandschutzstandards für historische Gebäude entspricht, ohne seinen eigenen Charakter zu verlieren.

Besonders sichtbar wird das in einem neuen gestalterischen Motiv: Kraniche werden das Haus besiedeln, über die Wendeltreppen „hereingeflogen” kommen und ihren Flug in den Gästezimmern fortsetzen – ein poetisches Bild für Bewegung, Wandel und Ankunft.

Bis zum ersten Seminar im Mai sollen alle Arbeiten abgeschlossen sein und der erste Bauabschnitt soll offiziell genehmigt werden.

Wenn ihr ab dem Frühjahr wiederkommt, empfängt euch ein unter Berücksichtigung der Brandschutzstandards sorgfältig umgestaltetes Dalslands Studio, das ihr hoffentlich genießt und in dem ihr euch sicher und rundum wohlfühlt.

Trips to Hamburg and Berlin

Andreas travelled to Hamburg at the end of November, from where he is writing this newsletter.

He has all sorts of things to do there. He is visiting doctors, taking his VW bus for its MOT, meeting friends and saying goodbye to Heidi, his late neighbour from the allotment in Finkenwerder.

He will also travel to Berlin, the location of his former workplace, to meet friends and former colleagues.

Resor till Hamburg och Berlin


Andreas åkte till Hamburg i slutet av november, där han också skriver detta nyhetsbrev.

Han har en hel del att göra där. Han besöker läkare, tar VW-bussen till besiktning, träffar vänner och tar farväl av Heidi, den avlidna grannen från kolonilotten i Finkenwerder.



Dessutom ska han åka till Berlin, där han tidigare arbetade, för att träffa vänner och tidigare kollegor.

Reisen nach Hamburg und Berlin

Andreas ist Ende November nach Hamburg gefahren, wo er auch diesen Newsletter schreibt.

Er hat dort allerlei Dinge zu erledigen. Er besucht Ärzte, bringt den VW-Bus durch den TÜV, trifft Freunde und nimmt Abschied von Heidi, der verstorbenen Nachbarin aus dem Kleingarten in Finkenwerder.

Außerdem wird er nach Berlin fahren, der Ort seines alten Arbeitsplatzes und Freunde und ehemalige Kolleg*innen zu treffen.

Online-Seminar Offers 2026

Save-the-date

Seminars in Dalslands Studio

Bearbeite

May 2026

28.05.2026 – 31.05.2026
Workshop „Thinking Styles“:
In Swedish, details follow

June 2026

14.06.2026- 19.06.2026
Denken, Fühlen, Sein – Eine Woche für kritisches Denken und innere Weite
In German

July 2026

20.07.2026 – 24.07.2024
Inbetween 2026
In German, details follow

September 2026

13.09.2026 – 24.09.2026
Hajo Seng Academy
In German, details follow

Outlook and sunny winter days

As we look ahead to 2026, Dalslands Studio continues to grow as a space where travel, grief, learning, and shared practice can take shape through seminars, conversations over coffee, songs carried through the winter, and rooms made safer and more beautiful.

If you would like to be part of this ongoing experiment — between Oslo and Ed, Hajo's stone and the new workshops, solitude and 'tillsammans' — you are warmly invited to join one of the upcoming seminars or simply return and stay for a while.

I wish you all a wonderful and peaceful festive season until the last newsletter of the year at the end of December.

Andreas

Utsikt och soliga vinterdagar



Med sikte på år 2026 fortsätter Dalslands Studio att växa som en plats där vandringar, sorg, lärande och gemensam praktik kan ta form genom seminarier, samtal över en kopp kaffe, sånger som bär oss genom vintern och utrymmen som är säkrare och vackrare.


Om ni vill vara en del av detta pågående experiment mellan Oslo och Ed, Hajos sten och workshops, ensamhet och ”tillsammans”, är ni varmt välkomna att delta i ett av de kommande seminarierna eller helt enkelt komma tillbaka och stanna ett tag.

Jag önskar er alla en underbar och fridfull julhelg fram till årets sista nyhetsbrev i slutet av december.

Andreas

Ausblick und sonnige Wintertage


Mit Blick auf das Jahr 2026 wächst das Dalslands Studio als ein Ort weiter, an dem Wanderungen, Trauer, Lernen und eine gemeinsame Praxis durch Seminare, Gespräche bei einer Tasse Kaffee, Lieder, die durch den Winter tragen, und Räume, die sicherer und schöner gestaltet sind, Gestalt annehmen können.

Wenn ihr Teil dieses fortlaufenden Experiments zwischen Oslo und Ed, Hajos Stein und den Workshops, Einsamkeit und „tillsammans” sein möchtet, seid ihr herzlich eingeladen, an einem der kommenden Seminare teilzunehmen oder einfach zurückzukommen und eine Weile zu bleiben.

Bis zum letzten Newsletter in diesem Jahr Ende Dezember wünsche ich euch eine schöne und besinnliche Zeit.

Andreas
You receive this newsletter because you were in contact with Andreas Hieronymus or Hajo Seng and we currently build up a mailing list which is according to privacy standards. Therefore we need your consent and we ask you to take action and in case you do not wish to receive any newsletter to Unsubscribe.
--------------------------
Du får detta nyhetsbrev eftersom du var i kontakt med Andreas Hieronymus eller Hajo Seng och vi för närvarande bygger upp en e-postlista som är i enlighet med sekretessstandarder. Därför behöver vi ditt samtycke och vi ber dig att vidta åtgärder och om du inte vill få något nyhetsbrev till Avregistrera.


Sie erhalten diesen Newsletter, weil Sie mit Andreas Hieronymus oder Hajo Seng in Kontakt waren und wir derzeit eine datenschutzkonforme Mailingliste aufbauen. Daher benötigen wir Ihre Zustimmung und bitten Sie, falls Sie keinen Newsletter mehr erhalten möchten, sich über Abmelden abzumelden.
--------------------------
linkedin 
Unsubscribe | Manage subscription