Share this emailCopy the public link or share it on your favorite channel.

Newsletter 24

April 2026

“Man becomes an I through a You.”
"Der Mensch wird am Du zum Ich"
"Människan blir ett jag genom ett du"
Martin Buber
In Memoriam
Dr. Hajo Seng

Liebe/r reader

In diesem Newsletter steht ein besonderer Tag im Mittelpunkt. Am ersten Todestag von Hajo, dem 14. Mai 2026, wird die Hajo Seng Academy eröffnet. Ein Ort, an dem seine Fragen, seine Forschungen zu Denkstilen und seine Leidenschaften weiterleben dürfen.

Auf der aktualisierten Website www.dalslands-studio.eu findest du das Programm. Den Zoom-Link für die Gedenkfeier und Eröffnungsveranstaltung findest du ebenfalls auf der Webseite oder direkt hier:
Wie im letzten Newsletter bereits erwähnt, wird es einen Beirat geben, der die Akademie begleitet und sich am 14. Mai konstituieren wird. Ich freue mich sehr, dass Georg Theunissen, Hajos Doktorvater, die Schirmherrschaft für die Akademie übernehmen wird. Mit potenziellen Beiratsmitgliedern bin ich im Gespräch, die endgültige Zusammensetzung ist noch nicht vollständig klar, aber es gibt schon etliche Zusagen. Mehr zum Beirat findest du auch auf unserer Website.

Ich brauche deine Unterstützung!


Für unsere geplanten Seminare gibt es bisher nur sehr wenige Anmeldungen. Wir haben uns jedoch entschieden, die Seminare auch bei geringer Beteiligung durchzuführen, da dies eine gute Gelegenheit ist, Erfahrungen zu sammeln. Diejenigen, die sich bereits angemeldet haben, sind damit einverstanden, die Seminare auch in kleineren Gruppen durchzuführen.

Vielleicht kennst du noch jemanden, der teilnehmen möchte, die Ausschreibungen weiterleiten kann oder andere auf Hajos Themen aufmerksam macht. Dann leite doch bitte die folgenden Links weiter und hilf uns, die Seminare bekannt zu machen.

Denken, Fühlen, Sein – Eine Woche für kritisches Denken und innere Weite

Juni 14 Juni 19

Inbetween – Der Raum zwischen Ich und Du

Juli 20 Juli 24

autSide-Workshopcamp 2026 – ZAK PEER-Academy & Hajo Seng Academy

September 13 September 24
In dieser besonderen Newsletterausgabe möchte ich dir von Wegen erzählen, auf denen sich Erinnerung und Zukunft berühren: von Frühlingsreisen an den Hornborgasjön, von meinen Begegnungen mit den Kranichen, von der Bohuslän-Küste, von neuen Plänen im alten Fabrikensemble Långedsverken, von lebendigen Orten wie dem Café Schuckert und der Walpurgisnacht (Valborg) in Dals Långed – und schließlich von Hajos letzten Blicken auf die blühenden Bäume vor dem Fenster, bevor er mit den Kranichen weiterzog. Vielleicht spürt ihr beim Lesen, wie aus all dem ein gemeinsamer Faden entsteht, der in der Hajo Seng Academy weitergesponnen wird.

In Gedenken an meinen geliebten Gefährten,

Dein Andreas

Dear reader,

This newsletter focuses on a special day. On 14 May 2026, the first anniversary of Hajo’s death, the Hajo Seng Academy will open. It will be a place where his questions, his research into thinking styles, and his passions can live on.

You can find the programme on the updated website: www.dalslands-studio.eu. You can also find the Zoom link for the memorial service and opening event on the website or directly here:

I need your support!


So far, very few people have registered for our planned seminars. However, we have decided to go ahead with them, even if attendance is low, as this is a valuable learning opportunity. Those who have already registered are happy for the seminars to go ahead with smaller groups.

Do you know anyone else who might be interested in taking part? They could forward the announcements or draw others’ attention to Hajo’s topics. If so, please forward the following links and help us spread the word about the seminars.



Unfortunately, we are currently only offering the seminars in German. However, we are working on offering English-language seminars in the future.

Thinking, Feeling, Being – A week of critical thinking and inner spaciousness

Juni 14 Juni 19

Inbetween – The space between me and you

Juli 20 Juli 24

autSide-Workshopcamp 2026 – ZAK PEER-Academy & Hajo Seng Academy

September 13 September 24
In this special edition of the newsletter, I would like to explore the intersection of memory and the future. I will share stories of springtime journeys to Lake Hornborgasjön, encounters with cranes, the Bohuslän coast, new plans for the Långedsverken factory complex, vibrant places like Café Schuckert, and the celebration of Walpurgis Night (Valborg) in Dals Långed. Finally, I will recount Hajo's last glimpses of blossoming trees outside the window before he departed with the cranes. As you read, you may sense a common thread emerging from all this, one that is being spun further at the Hajo Seng Academy.

In memory of my beloved companion,

Yours, Andreas

Kära reader,

Detta nyhetsbrev handlar om en speciell dag. Den 14 maj 2026, på ettårsdagen av Hajos bortgång, invigs Hajo Seng Academy. Det kommer att bli en plats där hans frågor, hans forskning om tankesätt och hans passioner kan leva vidare.

Du hittar programmet på den uppdaterade webbplatsen: www.dalslands-studio.eu. Du hittar också Zoom-länken till minnesgudstjänsten och invigningen på webbplatsen eller direkt här:

Jag behöver ditt stöd!


Hittills har väldigt få personer anmält sig till våra planerade seminarier. Vi har dock beslutat att genomföra dem även om deltagarantalet är lågt, eftersom det är ett värdefullt tillfälle att lära sig något. De som redan har anmält sig ser gärna att seminarierna genomförs med mindre grupper.

Känner du någon annan som skulle kunna vara intresserad av att delta? De kan vidarebefordra informationen eller uppmärksamma andra på Hajos ämnen. Om så är fallet, vänligen vidarebefordra följande länkar och hjälp oss att sprida informationen om seminarierna.

Tyvärr erbjuder vi för närvarande endast seminarierna på tyska. Vi arbetar dock på att kunna erbjuda engelskspråkiga seminarier i framtiden.

Tänka, känna, vara – En vecka för kritiskt tänkande och inre rymd

Juni 14 Juni 19

Inbetween – Utrymmet mellan jag och du

Juli 20 Juli 24

autSide-Workshopcamp 2026 – ZAK PEER-Academy & Hajo Seng Academy

September 13 September 24
I detta specialnummer av nyhetsbrevet vill jag utforska skärningspunkten mellan minnen och framtiden. Jag kommer att dela med mig av berättelser om vårresor till Hornborgasjön, möten med tranor, Bohuslänskusten, nya planer för fabrikskomplexet Långedsverken, livfulla platser som Café Schuckert och valborgsfirandet i Dals Långed. Slutligen kommer jag att berätta om Hajos sista glimtar av blommande träd utanför fönstret innan han gav sig av med tranorna. När du läser detta kanske du anar en röd tråd som löper genom allt detta, en tråd som spinns vidare på Hajo Seng Academy.




Till minne av min älskade följeslagare,

Hälsningar, Andreas

Frühling und Stimmen

Ein Jahr später: Träume, Trauer und die Kraniche am Hornborgasjön

Seit Anfang dieses Jahres habe ich oft das Gefühl, in einer Art Wiederholungsschleife zu leben, als wäre das vergangene Jahr noch einmal „zurückgespult“ worden. Dabei fällt mir das japanische Nō-Theater ein, in dem Figuren aus einer Zwischenwelt auftreten, Träume sich wiederholen und Vergangenheit und Gegenwart ineinanderfließen. In vielen Stücken spielen Geister eine alte Szene immer wieder durch, bis etwas in ihnen zur Ruhe kommen darf.

Dazu passt ein Traum, den ich vor Kurzem hatte: Ich träumte, dass ich einen Traum träume, den ich schon einmal geträumt habe. Ich weiß genau, was passieren wird, und doch läuft der Traum wieder genauso ab wie beim ersten Mal, ohne dass ich etwas ändern kann. Für mich war das ein Anlass, mich bewusst in die nächste Phase der Trauer um Hajo hineinzubegeben, statt ihr nur ausgeliefert zu sein.

Im April ist es ein Jahr her, dass wir unsere letzte gemeinsame Reise an den Hornborgasjön gemacht haben, zu den tanzenden Kranichen, von denen ich im April-Newsletter 2025 erzählt habe. Zu diesem Jahrestag bin ich dorthin gefahren, mit dem VW-Multivan, in dem ich gut übernachten kann. Es war schon spät in der Saison und nur noch wenige Kraniche waren da, als ich am späten Nachmittag ankam. Nach einer sehr kühlen Nacht wachte ich zum Sonnenaufgang auf. In meine Bettdecke gewickelt sah ich, wie der ganze See in tiefes Rot getaucht war und die Kraniche zu ihrem Frühstück einflogen.

In diesem Moment spürte ich eine starke Verbindung zu Hajo, ich hatte Tränen in den Augen und verspürte eine tiefe Dankbarkeit. Ich stieg hinaus in die Kälte und ließ dieses Schauspiel einfach über mich ergehen, wie eine Szene aus einem Nō-Stück, die man kennt und doch jedes Mal neu erlebt. Für mich war das ein stiller Übergang: weg von der Wiederholung, hin zu einem bewussteren Weiterleben mit dieser Geschichte, die Hajo und ich hier in Dalsland begonnen haben.

Im Seminar „Denken. Fühlen. Sein“ wird genau dafür Raum sein: für solche Wiederholungs‑Geschichten, für Träume, in denen Vergangenheit nachklingt, und für die Frage, wie wir ihnen eine neue Form geben können – im Gespräch, im Denken und im stillen Dasein in der Natur.

A year later: dreams, grief and the cranes at Hornborgasjön

Since the beginning of this year, I have often felt as though I am living in a loop, as though the past year had been 'rewound'. This reminds me of Japanese Nō theatre, in which characters from a liminal world appear, dreams are repeated, and the past and present merge. In many plays, spirits re-enact an old scene repeatedly until they find peace.



This ties in with a recent dream I had: I dreamt that I was reliving a dream I had already had before. I knew exactly what was going to happen, yet the dream unfolded exactly as it had the first time, and I was unable to change anything. For me, this was an opportunity to consciously enter the next phase of mourning Hajo, rather than simply being at its mercy.

In April, it will be a year since our last trip together to Hornborgasjön to see the dancing cranes that I wrote about in the April 2025 newsletter. To mark this anniversary, I drove there in the VW Multivan, a comfortable place to spend the night. It was late in the season, and only a few cranes remained by the time I arrived in the late afternoon. After a very chilly night, I woke up at sunrise. Wrapped in my duvet, I watched the whole lake bathed in deep red as the cranes flew in for breakfast.

At that moment, I felt a strong connection to Hajo; I had tears in my eyes and a deep sense of gratitude washed over me. Stepping out into the cold, I simply let this spectacle wash over me, like a scene from a Noh play that one knows yet experiences anew each time. For me, this was a quiet transition away from repetition and towards a more conscious way of continuing this story that Hajo and I began here in Dalsland.



The seminar, 'Thinking. Feeling. Being' will provide space for precisely this: recurring stories, dreams in which the past lingers and the question of how we can give them new form through conversation, thought and quiet presence in nature.

Ett år senare: drömmar, sorg och tranorna vid Hornborgasjön

Sedan början av året har jag ofta känt det som om jag lever i en slinga, som om det gångna året hade ”spolats tillbaka”. Det påminner mig om den japanska Nō-teatern, där figurer från en gränsvärld dyker upp, drömmar upprepas och dåtid och nutid smälter samman. I många pjäser återuppför andar en gammal scen om och om igen tills de finner frid.

Detta hänger ihop med en dröm jag hade nyligen: jag drömde att jag återupplevde en dröm jag redan haft tidigare. Jag visste exakt vad som skulle hända, ändå utspelade sig drömmen precis som första gången, och jag kunde inte ändra på någonting. För mig var detta en möjlighet att medvetet gå in i nästa fas av sorgen efter Hajo, snarare än att bara vara i dess våld.

I april är det ett år sedan vår sista resa tillsammans till Hornborgasjön för att se de dansande tranorna som jag skrev om i nyhetsbrevet från april 2025. För att markera detta jubileum körde jag dit i VW Multivan, en bekväm plats att tillbringa natten på. Det var sent på säsongen, och bara några få tranor var kvar när jag anlände sent på eftermiddagen. Efter en mycket kylig natt vaknade jag vid soluppgången. Inlindad i mitt täcke såg jag hela sjön badad i djupt rött när tranorna flög in för att äta frukost.

I det ögonblicket kände jag en stark koppling till Hajo; jag hade tårar i ögonen och en djup tacksamhet sköljde över mig. När jag klev ut i kylan lät jag helt enkelt detta skådespel skölja över mig, som en scen ur en Noh-pjäs som man känner till men ändå upplever på nytt varje gång. För mig var detta en stilla övergång bort från det repetitiva och mot ett mer medvetet sätt att fortsätta den berättelse som Hajo och jag påbörjade här i Dalsland.

Seminariet ”Tänka. Känna. Vara” kommer att ge utrymme för just detta: återkommande berättelser, drömmar där det förflutna dröjer kvar och frågan om hur vi kan ge dem ny form genom samtal, tanke och stilla närvaro i naturen.

UNFORGETTABLE: Stimmen, die Geschichten tragen

Am 25. und 26. April war es wieder so weit. Es war meine zweite Aufführung mit „Song of Joy“, diesmal mit dem Programm „UNFORGETTABLE“. Der gemeinsame Faden in „UNFORGETTABLE“ ist für mich inzwischen sehr klar: Fast alle Songs erzählen von Momenten, in denen Menschen sich zeigen, verletzlich werden und zugleich eine neue Kraft finden – in der Liebe, in Trennungssituationen, in Umbrüchen und in der eigenen Stimme. Von „Sing Me Out“, in dem zwei Stimmen einander durch die dunkle Nacht ziehen, über Liebeslieder wie „How Deep Is Your Love“, „Your Song“, „She’s Always a Woman“ oder „Here, There and Everywhere“ bis zu Stücken wie „Desperado“ und „Viva La Vida“, in denen es um Scheitern, Freiheit und Neubeginn geht, spannt sich ein Bogen. Es geht immer darum, wer wir füreinander sind – in Beziehungen, in Freundschaften, in Krisen.

Im zweiten Teil werden diese persönlichen Geschichten größer: „Tribute to Tina“ und „Queen of Soul“ feiern Frauenstimmen, die sich in einer lauten Welt Gehör verschafft haben. „You’re the Inspiration“ und „Can’t Help Falling in Love“ erzählen von Menschen, die uns Kraft geben. „You’re the Voice“ macht daraus eine kollektive Einladung, die eigene Stimme auch gesellschaftlich zu erheben – eine Hymne auf Selbstermächtigung und gemeinsames Handeln. Dass wir dieses Programm als Chor tragen, ist auch in den Aufführungen spürbar. Neben Emil Ernebro, der mit seiner Gitarre und seinen Soli für neue Klänge sorgt, sind viele Gesichter zu sehen, die ihr ganz eigenes Leben und ihre eigene Geschichte mitbringen – und die doch für zwei Stunden zu einer gemeinsamen Klangfläche werden. Auf den Fotos seht ihr meine Mitsingenden.

Nach den Konzerten in Mellerud freuen wir uns besonders auf den 16. August. Dann treten wir mit Ausschnitten aus „UNFORGETTABLE“ im Freien im Folkets Park in Bengtsfors auf – mitten in der Gemeinde. Wenn ihr zufällig in der Gegend seid, dann schaut doch vorbei.

Das passt gut zu den anderen Themen dieses Newsletters: Es geht darum, wie aus vielen einzelnen Biografien, Trauergeschichten und Neuanfängen etwas Gemeinsames entsteht – im Chor, im Dalslands Studio und in den Seminaren, zu denen wir euch dieses Jahr einladen.

UNFORGETTABLE: Voices that carry stories

On 25 and 26 April, it was time again. This was my second performance with 'Song of Joy', this time with the programme 'UNFORGETTABLE'. The common theme of “UNFORGETTABLE” has become very clear to me: Almost all the songs tell of moments when people reveal themselves, become vulnerable, and find new strength in love, in situations of separation, in times of upheaval, and in their own voices. Spanning a wide arc, the programme includes songs such as 'Sing Me Out', in which two voices guide each other through the dark night, and love songs such as 'How Deep Is Your Love', 'Your Song', 'She's Always a Woman' and 'Here, There and Everywhere', as well as tracks like 'Desperado' and 'Viva La Vida', which deal with failure, freedom and new beginnings. Ultimately, it's about who we are to one another in relationships, friendships and times of crisis.



In the second part, these personal stories are told on a larger scale: 'Tribute to Tina' and 'Queen of Soul' celebrate the voices of women who have made themselves heard in a noisy world. 'You're the Inspiration' and 'Can't Help Falling in Love' celebrate individuals who inspire us. 'You're the Voice' turns this into a collective invitation to raise our own voices in society too — a hymn to self-empowerment and collective action. The fact that we perform this programme as a choir is palpable in our performances. Alongside Emil Ernebro, who creates new sounds with his guitar solos, there are many individuals, each bringing their own unique life and story. For two hours, they come together to create a shared soundscape. You can see my fellow singers in the photos.

After the concerts in Mellerud, we are particularly looking forward to 16 August. On that day, we will be performing excerpts from “UNFORGETTABLE” outdoors in Folkets Park in Bengtsfors – right in the heart of the community. If you happen to be in the area, do pop along.

This ties in well with the other themes of this newsletter: it’s about how something shared emerges from many individual life stories, tales of grief and new beginnings – in the choir, at Dalslands Studio and in the seminars to which we’re inviting you this year.

UNFORGETTABLE: Röster som förmedlar berättelser

Den 25 och 26 april var det dags igen. Det var min andra föreställning med ”Song of Joy”, denna gång med programmet ”UNFORGETTABLE”. Det gemensamma temat i ”UNFORGETTABLE” har blivit mycket tydligt för mig: nästan alla låtar handlar om stunder när människor visar sig själva, blir sårbara och hittar ny styrka i kärleken, i situationer av separation, i tider av omvälvning och i sina egna röster. Programmet spänner över ett brett spektrum och innehåller låtar som ”Sing Me Out”, där två röster leder varandra genom den mörka natten, och kärlekslåtar som ”How Deep Is Your Love”, ”Your Song”, ”She’s Always a Woman” och ”Here, There and Everywhere”, samt låtar som ”Desperado” och ”Viva La Vida”, som handlar om misslyckanden, frihet och nya början. I slutändan handlar det om vilka vi är för varandra i relationer, vänskap och i tider av kris.

I den andra delen berättas dessa personliga historier i större skala: ”Tribute to Tina” och ”Queen of Soul” hyllar rösterna hos kvinnor som har gjort sig hörda i en bullrig värld. ”You’re the Inspiration” och ”Can’t Help Falling in Love” hyllar individer som inspirerar oss. ”You’re the Voice” förvandlar detta till en kollektiv inbjudan att höja våra egna röster i samhället också – en hyllning till självbestämmande och kollektiv handling. Att vi framför detta program som en kör märks tydligt i våra framträdanden. Vid sidan av Emil Ernebro, som skapar nya ljud med sina gitarrsolon, finns många individer som var och en bidrar med sitt unika liv och sin egen historia. Under två timmar samlas de för att skapa ett gemensamt ljudlandskap. På bilderna kan du se mina sångkollegor.



Efter konserterna i Mellerud ser vi särskilt fram emot den 16 augusti. Den dagen kommer vi att framföra utdrag ur ”UNFORGETTABLE” utomhus i Folkets Park i Bengtsfors – mitt i samhällets hjärta. Om du råkar befinna dig i trakten, kom gärna förbi.



Detta hänger väl ihop med de andra teman i detta nyhetsbrev: det handlar om hur något gemensamt växer fram ur många individuella livshistorier, berättelser om sorg och nya början – i kören, på Dalslands Studio och i de seminarier som vi bjuder in er till i år.

„News aus dem Haus – Endspurt & Kraniche“

Zwischen Schleuse und Schubkarre:
Der zweite Bauabschnitt beginnt

Direkt vor unserer Haustür wird nicht nur am Haus, sondern auch am Dalslands Kanal gearbeitet. Das im Winter beschädigte Schleusenbecken in Dals Långed wird sorgfältig ausgebessert – Teil der regelmäßigen Unterhaltsarbeiten, die in der schleusenfreien Zeit stattfinden, bevor die Bootssaison Ende Mai wieder beginnt.

Während draußen also Beton, Holz und Stahl bewegt werden, haben wir drinnen unser eigenes „Kanalprojekt“: Zehn Kubikmeter Birkenholz wurden geliefert und von Lars und Herwig im Hof fein säuberlich gestapelt – bis die örtlichen Katzen die Konstruktion als Kletterwand testeten und sie an einigen Stellen einstürzte.

Gleichzeitig läuft der zweite Bauabschnitt am Studio an. Wir haben Drainagen verlegt, den Boden für die neue Betonplatte ausgehoben und Leitungen vorbereitet, damit Wasser und Abwasser für Dusche und Toiletten in den Nebengebäuden ihren Weg finden. Lars hat die Installationen so weit vorbereitet, dass wir, sobald die Platte gegossen ist, den Innenausbau von Bad und WC fertigstellen können.

Im Moment sieht es im Garten eher nach Baustelle als nach Idylle aus, was aber gut zu diesem Newsletter passt: Vieles ist gerade im Umbau, unter der Oberfläche werden Strukturen gelegt, damit später Seminare, Gäste und gemeinsame Tage hier gut fließen können.

Between the lock and the wheelbarrow: The second phase of construction has begun!

Right on our doorstep, work is underway on both the house and the Dalsland Canal. The lock chamber in Dals Långed, which was damaged over the winter, is being carefully repaired as part of the regular maintenance work carried out during the lock-free period before the start of the boating season at the end of May.

While concrete, wood and steel are being moved around outside, we have our own 'canal project' inside. Ten cubic metres of birch timber were delivered and stacked neatly in the courtyard by Lars and Herwig – until the local cats tested the structure as a climbing wall and caused it to collapse in a few places.

At the same time, the second phase of construction at the studio is getting underway. We have laid drainage pipes, excavated the ground for the new concrete slab, and prepared the pipework to ensure that water and wastewater for the showers and toilets in the outbuildings can flow through. Lars has prepared the installations to such an extent that, as soon as the slab is poured, we can install the bathroom and toilet fittings.

Currently, the garden resembles a building site more than an idyll, but this fits well with the theme of this newsletter: a lot is under renovation at the moment, with structures being laid beneath the surface to ensure that seminars, guests and shared days can run smoothly here later on.

Mellan slussen och skottkärran: Den andra byggfasen har inletts!


Alldeles utanför vår dörr pågår arbetet både med huset och Dalslandskanalen. Slusskammaren i Dals Långed, som skadades under vintern, repareras omsorgsfullt som en del av det ordinarie underhållsarbetet som utförs under den slussfria perioden före båtsäsongens start i slutet av maj.



Medan betong, trä och stål flyttas runt utanför har vi vårt eget ”kanalprojekt” inne. Tio kubikmeter björkvirke levererades och staplades prydligt på gården av Lars och Herwig – tills de lokala katterna testade konstruktionen som klättervägg och fick den att rasa på några ställen.



Samtidigt är den andra byggfasen i studion på gång. Vi har lagt dräneringsrör, grävt ut marken för den nya betongplattan och förberett rörledningarna så att vatten och avlopp för duschar och toaletter i uthusen kan rinna igenom. Lars har förberett installationerna så pass att vi, så snart plattan är gjuten, kan installera badrums- och toalettinredningen.



Just nu liknar trädgården mer en byggarbetsplats än en idyll, men det passar bra in i temat för detta nyhetsbrev: mycket är under renovering just nu, och strukturer läggs under ytan för att säkerställa att seminarier, gäster och gemensamma dagar kan genomföras smidigt här senare.

„Unterwegs in Schweden: Kunst & Besuche“

Kerzen, Kraniche, Klöster und Küste – Frühlingsrunden zwischen Hornborgasjön und Strömstad

Meine Reise zu den Kranichen am Hornborgasjön hat sich zu einer kleinen Spurensuche nach Frauenräumen in der Geschichte entwickelt.

Nach der Nacht bei den Kranichen begann der Tag in der Bjurums kyrka, die auf einer Anhöhe am Südufer des Sees steht. Dort zündete ich für Hajo eine Kerze an – ein stiller Moment mit Blick über Wasser und Felder, bevor die Reise weiterging.

In Gudhem, in den Ruinen von Kirche und Kloster, erzählt jede Tafel davon, wie Frauen im Mittelalter ihre wenigen rechtlichen Möglichkeiten nutzten, um starke Institutionen zu schaffen. Besonders die Geschichte von Königin Katarina Sunesdotter hat mich beschäftigt. Sie vermachte 1250 ihren Besitz dem Konvent, damit hier ein Frauenkloster entstehen konnte. Eine frühe Form von Frauenrechten, bei der Erbe und Stiftung zu Werkzeugen wurden, um eigenes Handeln in Stein zu schreiben.

Bei Ekornavallen, dem bronze- und eisenzeitlichen Gräberfeld, das seit über 4.000 Jahren als Begräbnisplatz genutzt wird, wird die Zeitskala noch länger. Zwischen Ganggräbern, Steinsetzungen und Hügeln wird spürbar, wie viele Generationen vor uns hier gelebt, gearbeitet, getrauert und ihre Toten bestattet haben. Das Foto unten zeigt die Infotafel, auf der diese lange Zeitleiste vom frühen Steinzeitalter bis zur Wikingerzeit aufgefächert ist.

Im Naturum Hornborgasjön, dem großen Besucherzentrum am Ostufer, trat ich dann wieder in die Gegenwart ein. Es gibt Ausstellungen über Zugvögel, Schutzprogramme und die Restaurierung des Sees, Führungen für Kinder und Erwachsene sowie das Café Doppingen nebenan. Ein moderner Ort, der versucht, Naturwissen zugänglich zu machen und gleichzeitig den See zu schützen. Vor einem Jahr hatte ich Hajo mit dem Rollstuhl herumgeführt und dabei sind wir auf unser Kranichbild gestoßen, das er als Motiv für seinen Grabstein wählte.

Der letzte Halt war Varnhem. Die Klosterkirche und die Klosterruinen verweisen auf eine andere Stifterin: eine hochadelige Frau namens Sigrid, die im 12. Jahrhundert ihren Hof an den Zisterzienserorden verschenkte und so die Gründung des damals größten Klosters Schwedens ermöglichte.

Für mich fügt sich diese Route – Kerze in Bjurum, Frauenkloster in Gudhem, uralte Gräber in Ekornavallen, Naturum und Kloster Varnhem – zu einem roten Faden zusammen. Es sind Orte, an denen Menschen, oft Frauen, mit den Mitteln ihrer Zeit Räume geschaffen haben, die über sie hinausweisen. Genau dort setzt auch unsere Arbeit im Dalslands Studio an. Wie gestalten wir heute Lern- und Denkräume, die sich dieser langen Geschichte bewusst sind und zugleich neue Formen von Teilhabe, Erinnerung und Zukunft eröffnen?
Die Fahrt nach Strömstad gestern war für mich wie ein kurzer Sprung ans offene Meer. Am 1. Mai bin ich von Dalsland an die Nordsee gefahren, in diese kleine Stadt an der norwegischen Grenze, in der im Sommer mehr Norweger:innen als Schweden unterwegs sind und sich Fischkutter, Fähren und Feriengäste im Hafen drängeln.

Die Landschaft von Bohuslän mit ihren rosa-grauen Granitfelsen, Schären und dem klaren, salzigen Wasser fühlt sich ganz anders an als die Wälder und Seen rund um das Studio. Und doch fühlt sie sich wie ein Teil desselben größeren Raums an, in dem wir hier leben.

Unterwegs kamen Erinnerungen an die Zeit mit Hajo in Ramsvik hoch: die glatten Felsen, unser Staunen über das Licht und die Rennkrabbe, die ein Kinder-Krabbenrennen gewonnen hat und heute noch als kleine Plüsch-Trophäe im VW-Fenster sitzt – ein Symbol für einen unbeschwerten Abend.

Auch diese Fahrt reiht sich für mich in die „Runden“ dieses Frühjahrs ein: Wege, auf denen ich alte gemeinsame Orte noch einmal neu sehe und die mich zugleich daran erinnern, warum wir im Dalslands Studio Menschen einladen, ihre eigenen Landschaften, Geschichten und Übergänge zu gestalten.

Candles, cranes, monasteries and the coast: spring walks between Hornborgasjön and Strömstad.

My journey to see the cranes at Hornborgasjön turned into a quest to trace women’s spaces throughout history.

After spending the night with the cranes, I began the day at Bjurums kyrka, a church standing on a hill on the southern shore of the lake. There, I lit a candle for Hajo, enjoying a quiet moment with a view over the water and fields before continuing my journey.

In Gudhem, amidst the ruins of the church and convent, each information board recounts how, in the Middle Ages, women exploited their limited legal rights to establish robust institutions. I was particularly struck by the story of Queen Katarina Sunesdotter. In 1250, she bequeathed her estate to the convent to establish a women’s monastery. This was an early form of women’s rights, using inheritance and endowments to secure their own legacy.

At Ekornavallen, a burial ground dating back over 4,000 years to the Bronze and Iron Ages, the timescale stretches even further. Walking amongst the passage graves, stone settings and mounds, you can sense the generations who lived, worked, mourned and buried their dead here before us. The photo above shows the information board displaying this long timeline stretching from the Early Stone Age to the Viking Age.

I then stepped back into the present at Naturum Hornborgasjön, the large visitor centre on the eastern shore. There are exhibitions on migratory birds, conservation programmes and the restoration of the lake, as well as guided tours for children and adults. There is also the Café Doppingen next door. It is a modern venue that seeks to make knowledge of nature accessible while protecting the lake. A year ago, I took Hajo around in his wheelchair and we came across the crane picture, which he chose as the motif for his gravestone.

The final stop was Varnhem. The monastery church and ruins point to a female benefactor: Sigrid, a woman of high nobility who, in the 12th century, donated her estate to the Cistercian Order. This enabled the founding of what was then Sweden’s largest monastery.

For me, the sites along this route – the candle in Bjurum, the convent in Gudhem, the ancient graves in Ekornavallen, the Naturum and Varnhem Abbey – are all connected. These are places where people, often women, used the means available to them to create spaces that transcend themselves. This is precisely where our work at Dalslands Studio begins. How can we design spaces for learning and reflection today that acknowledge this long history while also opening up new forms of participation, remembrance, and future possibilities?

Yesterday's trip to Strömstad was like taking a brief dip into the open sea. On 1 May, I drove from Dalsland to Strömstad, a small town on the Norwegian border where more Norwegians than Swedes can be found in the summer. Fishing boats, ferries and holidaymakers jostle for space in the harbour there.

The Bohuslän landscape, with its pink-grey granite cliffs, skerries and clear, salty water, feels quite different from the forests and lakes around the studio. And yet it feels like part of the same larger space in which we live here.

Memories of my time with Hajo in Ramsvik came flooding back on the way: the smooth rocks, our amazement at the light and the racing crab that won a children’s crab race and still sits today as a little soft toy trophy in the VW window – a symbol of a carefree evening.

For me, this drive also connects the 'loops' of this spring: routes on which I see familiar places in a new light and which remind me why we at the Dalsland Studio encourage people to create their own landscapes, stories and transitions.

Ljus, tranor, kloster och kusten: vårpromenader mellan Hornborgasjön och Strömstad.


Min resa för att se tranorna vid Hornborgasjön blev till en jakt på spår efter kvinnors platser genom historien.

Efter att ha tillbringat natten bland tranorna inledde jag dagen vid Bjurums kyrka, som ligger på en kulle vid sjöns södra strand. Där tände jag ett ljus för Hajo och njöt av en stunds stillhet med utsikt över vattnet och fälten innan jag fortsatte min resa.



I Gudhem, mitt bland ruinerna av kyrkan och klostret, berättar varje informationsskylt om hur kvinnor under medeltiden utnyttjade sina begränsade juridiska rättigheter för att etablera starka institutioner. Jag blev särskilt berörd av historien om drottning Katarina Sunesdotter. År 1250 testamenterade hon sin egendom till klostret för att grunda ett kvinnokloster. Detta var en tidig form av kvinnors rättigheter, där arv och donationer användes för att säkra deras eget arv.

Vid Ekornavallen, en gravplats som går tillbaka över 4 000 år till brons- och järnåldern, sträcker sig tidsaxeln ännu längre. När man vandrar bland gånggravarna, stensättningarna och gravhögarna kan man känna närvaron av de generationer som levde, arbetade, sörjde och begravde sina döda här före oss. Bilden ovan visar informationsskylten som visar denna långa tidslinje som sträcker sig från tidig stenålder till vikingatiden.

Jag tog sedan steget tillbaka till nutiden vid Naturum Hornborgasjön, det stora besökscentret på östra stranden. Här finns utställningar om flyttfåglar, naturvårdsprogram och restaureringen av sjön, samt guidade turer för barn och vuxna. Bredvid ligger också Café Doppingen. Det är en modern mötesplats som syftar till att göra naturkunskap tillgänglig samtidigt som sjön skyddas. För ett år sedan tog jag med Hajo på en tur i hans rullstol och vi stötte på bilden av tranan, som han valde som motiv för sin gravsten.

Den sista anhalten var Varnhem. Klosterkyrkan och ruinerna vittnar om en kvinnlig välgörare: Sigrid, en kvinna av hög adlig börd som på 1100-talet skänkte sin egendom till cistercienserorden. Detta möjliggjorde grundandet av det som då var Sveriges största kloster.

För mig hänger platserna längs denna rutt – ljuset i Bjurum, klostret i Gudhem, de forntida gravarna i Ekornavallen, Naturum och Varnhem kloster – samman. Det är platser där människor, ofta kvinnor, använde de medel som stod till deras förfogande för att skapa rum som överskrider dem själva. Det är just här vårt arbete på Dalslands Studio tar sin början. Hur kan vi idag utforma utrymmen för lärande och reflektion som tar hänsyn till denna långa historia samtidigt som de öppnar upp för nya former av deltagande, minnesarbete och framtida möjligheter?

Gårdagens resa till Strömstad var som att ta ett kort dopp i det öppna havet. Den 1 maj körde jag från Dalsland till Strömstad, en liten stad vid gränsen till Norge där det på sommaren finns fler norrmän än svenskar. Fiskebåtar, färjor och semesterfirare trängs i hamnen där.

Bohuslänsk landskapet, med sina rosa-gråa granitklippor, skärgård och klara, salta vatten, känns helt annorlunda än skogarna och sjöarna runt ateljén. Och ändå känns det som en del av samma större rum där vi lever här.



Minnen från min tid med Hajo i Ramsvik vällde fram på vägen: de släta klipporna, vår förundran över ljuset och den snabba krabban som vann ett krabblopp för barn och som fortfarande sitter där som en liten gosedjurtrofé i VW-fönstret – en symbol för en bekymmerslös kväll.

För mig knyter denna bilresa också samman vårens ”slingor”: rutter där jag ser bekanta platser i ett nytt ljus och som påminner mig om varför vi på Dalsland Studio uppmuntrar människor att skapa sina egna landskap, berättelser och övergångar.

Alte Fabrik, neue Zukunft

– Långedsverken 2.0 am Kanal -

Das Ensemble, zu dem auch das Dalslands Studio gehört, war früher Teil der alten Papierfabrik Långedsverken, die direkt am Dalslands Kanal liegt. Deren Maschinen standen vor wenigen Jahren endgültig still. Am 19. April luden die Aktivist*innen alle Interessierten ein, sich das Gebäude anzuschauen. Da ich ja schon vorher Kontakt mit der Gruppe hatte, wie ihr aus einem früheren Newsletter wisst, bin ich hin.

Unter dem Titel „Långedsverken 2.0” erforscht Mötesplats Steneby gemeinsam mit Duni Rexcell, der Kommune und regionalen Partnern, wie sich dieses Industrieareal in eine Zukunftswerkstatt für Kunst, Handwerk, nachhaltige Entwicklung und neue Technologien verwandeln lässt – mit Ateliers, Werkstätten, Bildungsangeboten und öffentlichen Räumen.

In eigenen kleinen Recherchen habe ich mir dann besonders die ökologischen Fragen angeschaut, die mit meiner Idee eines „Green-AI-Rechenzentrums“ in den ehemaligen Fabrikhallen verbunden sind.

Der Standort bietet Chancen: vorhandene Gebäude statt Neubau, kühles Klima, erneuerbarer Strom und die Möglichkeit, Abwärme vor Ort zu nutzen. Es braucht jedoch klare ökologische Leitplanken in Bezug auf Wasser, Energieverbrauch und die sensible Einbettung in die kulturhistorische Kanallandschaft.

Für mich ist Långedsverken 2.0 mehr als ein Immobilienprojekt. Es ist ein Versuch, industrielle Geschichte, ökologische Verantwortung und neue Formen von Lernen und Arbeiten zu verbinden – und das Dalslands Studio kann ein Akteur in dieser entstehenden Zukunft sein. Ich halte euch darüber auf dem Laufenden.

Old factory, new future
– Långedsverken 2.0 by the canal -

The complex, which includes the Dalslands Studio, was once part of the former Långedsverken paper mill, which is located right on the Dalsland Canal. The machinery came to a final standstill a few years ago. On 19 April, the activists invited anyone interested to come and view the building. Having already been in touch with the group, as mentioned in a previous newsletter, I went along.

Under the title 'Långedsverken 2.0', Mötesplats Steneby is collaborating with Duni Rexcell, the local council, and regional partners to explore how this industrial site could be transformed into a forward-looking hub for art, crafts, sustainable development, and new technologies, featuring studios, workshops, educational programmes, and public spaces.

For my own small-scale research, I looked particularly at the environmental issues linked to my idea of a 'green AI data centre' in the former factory halls.

The site offers several advantages: existing buildings instead of new construction, a cool climate, renewable electricity and the potential to utilise waste heat on site. However, clear ecological guidelines are needed regarding water, energy consumption, and sensitive integration into the canal landscape's cultural and historical context.

To me, Långedsverken 2.0 is about more than just property. It is an attempt to combine industrial history, environmental responsibility, and new forms of learning and working, and Dalslands Studio could play a part in this emerging future. I’ll keep you updated on this.

Gammal fabrik, ny framtid
– Långedsverken 2.0 vid kanalen -

Anläggningen, som omfattar Dalslands Studio, ingick tidigare i det gamla pappersbruket Långedsverken, beläget precis vid Dalslandskanalen. Maskinerna stannade för gott för några år sedan. Den 19 april bjöd aktivisterna in alla intresserade att komma och titta på byggnaden. Eftersom jag redan hade varit i kontakt med gruppen, som nämnts i ett tidigare nyhetsbrev, tog jag mig dit.

Under rubriken ”Långedsverken 2.0” samarbetar Mötesplats Steneby med Duni Rexcell, kommunen och regionala partners för att undersöka hur denna industriplats skulle kunna omvandlas till en framtidsinriktad knutpunkt för konst, hantverk, hållbar utveckling och ny teknik, med ateljéer, verkstäder, utbildningsprogram och offentliga utrymmen.



För min egen småskaliga forskning tittade jag särskilt på miljöfrågorna kopplade till min idé om ett ”grönt AI-datacenter” i de gamla fabrikshallarna.



Platsen erbjuder flera fördelar: befintliga byggnader istället för nybyggnation, ett svalt klimat, förnybar el och möjligheten att utnyttja spillvärme på plats. Det behövs dock tydliga ekologiska riktlinjer gällande vatten, energiförbrukning och en varsam integration i kanallandskapets kulturella och historiska sammanhang.

För mig handlar Långedsverken 2.0 om mer än bara fastigheter. Det är ett försök att kombinera industrihistoria, miljöansvar och nya former av lärande och arbete, och Dalslands Studio skulle kunna spela en roll i denna framväxande framtid. Jag håller er uppdaterade om detta.

La vie en rose am Kanal

– Ein Sonntag im Café Schuckert -

Das Café Schuckert war wie jeden Sonntag, auch am 19. April geöffnet. Es gab Suppe, Waffeln, frisch belegte Sandwiches und hausgemachtes Gebäck. Um 15.30 Uhr wurde die Kaffeeduft-Kulisse zur Bühne: Open Stage, ohne Anmeldung, einfach spielen, singen oder ein Gedicht lesen.

Ich war – wie fast jeden Sonntag – mittendrin und habe einen so vollen Raum selten erlebt: Anwohnende und Studierende saßen dicht an dicht, ein leiser Grundton der Vorfreude lag in der Luft und mündete in einen sehr musikalischen Nachmittag. Der Höhepunkt für mich war ein deutscher Chanson-Moment mit Édith Piafs „La vie en rose” in einer deutschsprachigen Version. Dieser Klassiker aus dem Jahr 1945 besingt das „Leben durch die rosarote Brille” und ist längst zum Inbegriff romantischer Sehnsucht geworden.

La vie en rose by the canal - A Sunday at Café Schuckert

The café was open on 19 April, as it is every Sunday. There was soup, waffles, freshly made sandwiches and homemade pastries. At 3:30 pm, the café's aromatic setting became a stage for an open mic night. No booking was required – you could just play, sing or read a poem.



As I am almost every Sunday, I was right in the thick of it, and I have rarely seen the room so full. Locals and students sat shoulder to shoulder and a quiet sense of anticipation hung in the air, culminating in a very musical afternoon. The highlight for me was the German version of Édith Piaf’s “La vie en rose”. This classic, released in 1945, is about “seeing life through rose-tinted glasses” and has long been the epitome of romantic longing.

La vie en rose vid kanalen - En söndag på Café Schuckert

Caféet hade öppet den 19 april, precis som varje söndag. Det bjöds på soppa, våfflor, nygjorda smörgåsar och hembakat bakverk. Klockan 15.30 förvandlades caféets doftande miljö till en scen för en öppen mikrofonkväll. Ingen bokning krävdes – man kunde helt enkelt spela, sjunga eller läsa en dikt.

Som nästan varje söndag befann jag mig mitt i händelsernas centrum, och jag har sällan sett lokalen så fullsatt. Lokalbefolkningen och studenter satt axel mot axel och en stilla förväntan låg i luften, vilket kulminerade i en mycket musikalisk eftermiddag. Höjdpunkten för mig var den tyska versionen av Édith Piafs ”La vie en rose”. Denna klassiker, som släpptes 1945, handlar om att ”se livet genom rosa glasögon” och har länge varit sinnebilden för romantisk längtan.

Feuer, Frühling, Gemeinschaft

– Valborg in Dals Långed -

Valborg in Dals Långed ist für mich inzwischen zu einem persönlichen Fixpunkt im Jahreskreis geworden. Dieses Jahr habe ich mich auf den von Naomi auf der Facebook-Seite "Dals Långeds Anslagstavla" geposteten Bildern wiedergefunden. Ein waches Dorf, überall lachende Gesichter, frei laufende Kinder und eine sehr konkrete Wärme von Nachbar:innen und Freund:innen – es war ein Abend, an dem Gemeinschaft fast körperlich spürbar war.

Schon im letzten Jahr habe ich am Fest teilgenommen. Damals war ich mit Gästen dort und habe das Konzert am Bahnhof per Zoom an Hajo übertragen, der in seinem Krankenbett lag, damit er – aus der Ferne – mit uns am Feuer stehen und der Musik lauschen konnte.

In diesem Frühjahr gehört für mich wieder eine kleine Papierblume dazu. Die Majblomma wird jedes Jahr von Kindern in ganz Schweden verkauft, um Geld für Kinder in schwierigen Lebenslagen zu sammeln. Ein Beispiel dafür, wie sehr „Kinder helfen Kindern“ hier gelebt wird.

Walpurgisnacht, oder Valborg, ist in Schweden sehr bedeutend, da sie den Übergang vom langen Winter in den ersehnten Frühling markiert. Mit großen Feuern, Gesang und Frühlingsreden verabschiedet man symbolisch Dunkelheit und Kälte und begrüßt die helleren Tage. Historisch sollten die Majbrasor auch böse Geister und Raubtiere fernhalten. Heute sind sie vor allem ein Anlass, bei dem sich das ganze Dorf oder die ganze Stadt zusammenfindet: Studierende, Familien, Alteingesessene und Zugezogene stehen Schulter an Schulter im Feuerschein und teilen für einen Abend das Gefühl, gemeinsam in ein neues, helleres Kapitel zu starten.

Fire, spring, community – Valborg in Dals Långed

Valborg in Dals Långed has become one of my personal highlights of the year. This year, I spotted myself in the photos that Naomi posted on Facebooks Dals Långed noticeboard. The village was alive with activity, with smiling faces everywhere, children running free and a very tangible warmth from neighbours and friends – it was an evening where a sense of community was almost physically palpable.

I took part in the festival last year, too. At the time, I was with guests and I streamed the concert at the station via Zoom to Hajo, who was in his bed, so that he could join us by the fire and listen to the music from afar.

This spring, I am once again taking part in the tradition of selling the Majblomma paper flower. Every year, children across Sweden sell Majblomma flowers to raise money for children in difficult circumstances. It's a great example of 'children helping children' in action.

Walpurgis Night, or Valborg, is a very significant occasion in Sweden as it marks the transition from the long winter to the long-awaited spring. With large bonfires, singing and spring speeches, people symbolically bid farewell to the darkness and cold, welcoming the brighter days ahead. Historically, the May bonfires were also intended to ward off evil spirits and predators. Today, they are primarily an occasion for the whole village or town to come together: students, families, long-time residents, and newcomers stand shoulder to shoulder in the glow of the fire, sharing the feeling of embarking together on a new, brighter chapter for one evening.

Eld, vår, gemenskap – Valborg i Dals Långed

Valborg i Dals Långed har blivit en av mina personliga höjdpunkter under året. I år såg jag mig själv på de bilder som Naomi lade upp på Facebooks "Dals Långeds anslagstavla". Byn sjudade av liv, med leende ansikten överallt, barn som sprang fritt och en mycket påtaglig värme från grannar och vänner – det var en kväll där gemenskapskänslan nästan var fysiskt påtaglig.

Jag deltog i festivalen även förra året. Då hade jag gäster och jag livestreamade konserten på stationen via Zoom till Hajo, som låg i sin säng, så att han kunde vara med vid elden och lyssna på musiken på avstånd.



I vår deltar jag återigen i traditionen att sälja pappersblomman Majblomma. Varje år säljer barn över hela Sverige Majblomma-blommor för att samla in pengar till barn i svåra situationer. Det är ett utmärkt exempel på ”barn som hjälper barn” i praktiken.



Valpurgisnatten, eller Valborg, är en mycket betydelsefull högtid i Sverige eftersom den markerar övergången från den långa vintern till den efterlängtade våren. Med stora bål, sång och vårtal tar människor symboliskt farväl av mörkret och kylan och välkomnar de ljusare dagarna som väntar. Historiskt sett var majbålen också avsedda att avvärja onda andar och rovdjur. Idag är de främst ett tillfälle för hela byn eller staden att samlas: studenter, familjer, gamla invånare och nyinflyttade står sida vid sida i eldens sken och delar känslan av att tillsammans inleda ett nytt, ljusare kapitel under en kväll.

Zum Abschluss: Blooming May, Living Memory

Zum Abschluss dieses Newsletters möchte ich noch einmal zum Beginn zurückkehren. Zu den Blicken aus Hajos Krankenbett in den blühenden Garten. Im letzten Mai konnte er die Fülle der Blüten kaum fassen und war immer wieder außer sich vor Staunen über die Schönheit der Natur, als hätte sich das Leben für ihn in diesem Monat noch einmal verdichtet.

Jetzt blüht es wieder und ich habe dieselben Bilder aus seiner Perspektive durch dasselbe Fenster aufgenommen: die Bäume und die kleinen Blumen am Boden. Während ich dort stehe, spüre ich die gleiche Mischung aus Staunen, Dankbarkeit und Demut, die Hajo damals empfand. Vielleicht ist das das eigentliche Geschenk dieses Frühlings: dass Schönheit bleiben kann, auch wenn ein Mensch geht – und dass wir durch seine Augen weitersehen dürfen.

Gleichzeitig ist dieser Newsletter auch eine Einladung nach vorn: Mit der Eröffnung der Hajo Seng Academy im Dalslands Studio möchte ich seine Themen und Leidenschaften weitertragen – in Gesprächen, Seminaren und gemeinsamen Projekten. Wenn ihr Lust habt, mich dabei zu unterstützen, weiterzudenken, mitzugestalten oder einfach mitzuerzählen, freue ich mich sehr. Auf der inzwischen gut aktualisierten Webseite www.dalslands-studio.eu findet ihr alle aktuellen Informationen, Termine und Hintergründe.

Zum Schluss wünsche ich euch allen einen Mai, in dem euch – vielleicht ganz unerwartet – auch solche kleinen Momente von Schönheit, Dankbarkeit und Verbundenheit begegnen.


Euer
Andreas

In conclusion: Blooming May, Living Memory.


To bring this newsletter to a close, I would like to return once more to the beginning – to the view from Hajo’s sickbed of the blossoming garden. Last May, he could scarcely believe the abundance of blossom, repeatedly marvelling at the beauty of nature as if life had become more intense that month.

The flowers are now blooming again, and I have captured the same scenes from his perspective through the same window: the trees and the small flowers on the ground. Standing there, I feel the same mixture of wonder, gratitude, and humility that Hajo felt back then. Perhaps that is the true gift of this spring: beauty endures even when a person leaves us, and we are allowed to see further through their eyes.

At the same time, this newsletter is also an invitation to move forward. With the opening of the Hajo Seng Academy at Dalslands Studio, I intend to continue exploring his themes and passions through conversations, seminars, and collaborative projects. If you would like to support me in this endeavour, help shape the future, get involved or simply share in the journey, I would be delighted. You'll find all the latest information, dates, and background details on the thoroughly updated website: www.dalslands-studio.eu.

Finally, I wish you all a May in which you encounter such small moments of beauty, gratitude and connection, perhaps quite unexpectedly.

Yours
Andreas

Sammanfattningsvis: Blommande maj, levande minne.

För att avsluta detta nyhetsbrev vill jag återvända till början – till utsikten från Hajos sjukbädd över den blommande trädgården. Förra maj kunde han knappt tro sina ögon när han såg den överflödande blomningen och förundrades gång på gång över naturens skönhet, som om livet hade blivit mer intensivt just den månaden.

Nu blommar blommorna igen, och jag har fångat samma scener ur hans perspektiv genom samma fönster: träden och de små blommorna på marken. När jag står där känner jag samma blandning av förundran, tacksamhet och ödmjukhet som Hajo kände då. Kanske är det den sanna gåvan med denna vår: skönheten består även när en person lämnar oss, och vi får se längre genom deras ögon.



Samtidigt är detta nyhetsbrev också en inbjudan att gå vidare. Med öppnandet av Hajo Seng Academy på Dalslands Studio avser jag att fortsätta utforska hans teman och passioner genom samtal, seminarier och samarbetsprojekt. Om du vill stödja mig i detta arbete, vara med och forma framtiden, engagera dig eller helt enkelt dela resan, skulle jag bli mycket glad. Du hittar all den senaste informationen, datum och bakgrundsinformation på den grundligt uppdaterade webbplatsen: www.dalslands-studio.eu.

Slutligen önskar jag er alla en maj månad där ni möter sådana små ögonblick av skönhet, tacksamhet och gemenskap, kanske helt oväntat.

Hälsningar
Andreas

Seminare im Dalslands Studio +++ Seminars at Dalslands Studio +++ Seminarier på Dalslands Studio

Ankommen, durchatmen, neu sortieren:

„Denken, Fühlen, Sein“

lädt im Juni 2026 sechs Menschen nach Dalsland ein, die ihre Art zu denken und wahrzunehmen ernst nehmen möchten – mit Fokusgruppen, Einzelbegleitung und behutsamer Körperarbeit in stiller westschwedischer Natur.

Mehr zu Ablauf, Zielgruppe, Kosten und Anreise liest du in der ausführlichen Ausschreibung auf unserer Website.

Arrive, take a deep breath, rearrange: ‘Thinking, Feeling, Being’

invites six people to Dalsland in June 2026 who want to take their way of thinking and perceiving seriously – with focus groups, individual guidance and gentle bodywork in the quiet nature of western Sweden. The seminar is in German.

You can read more about the programme, target group, costs and travel arrangements in the detailed announcement on our website.

Anländ, ta ett djupt andetag, omorganisera: ”Tänka, känna, vara”

bjuder in sex personer till Dalsland i juni 2026 som vill ta sitt sätt att tänka och uppfatta på allvar – med fokusgrupper, individuell vägledning och mild kroppsarbete i den lugna naturen i västra Sverige. Seminariet hålls på tyska.

Du kan läsa mer om programmet, målgruppen, kostnader och researrangemang i den detaljerade annonsen på vår webbplats.

Zwischen richtig und falsch gibt es einen dritten Ort: „Inbetween“

lädt im Juli 2026 maximal zehn Menschen in die Natur Dalslands ein, um im Raum zwischen Ich und Du zu experimentieren – mit Philosophie, Naturerleben, Alba Emoting, Comics, Feuerabenden und Teezeremonie.

Alle Infos zu Programm, Kosten, Anreise und Buchung findest du in der ausführlichen Ausschreibung auf unserer Website.

Between right and wrong, there is a third place: ‘Inbetween’

invites a maximum of ten people to the Dalsland countryside in July 2026 to experiment in the space between me and you – with philosophy, nature experiences, Alba Emoting, comics, fire evenings and tea ceremonies.

You can find all the information about the programme, costs, travel and booking in the detailed announcement on our website.

Mellan rätt och fel finns det en tredje plats: ”Inbetween”

bjuder in maximalt tio personer till Dalslands natur i juli 2026 för att experimentera i utrymmet mellan jag och du – med filosofi, naturupplevelser, Alba Emoting, serier, eldkvällar och teceremonier.

All information om program, kostnader, resor och bokning finns i den detaljerade beskrivningen på vår webbplats.

Zehn Tage Klarheit im Kopf, Erde unter den Füßen: Im autSide-Workshopcamp von ZAK PEER-Academy und Hajo Seng Academy

triffst du andere autistische Erwachsene, sortierst Kompetenzen und Baustellen neu und entwickelst konkrete nächste Schritte für Beruf und Leben – mit Workshops, Peer-Arbeit und der stillen Natur Dalslands als Hintergrund.
Alle Infos zu Programm, Zielgruppe, Kosten, Unterkunft und Anreise sowie den Link zur Anmeldung findest du in der Ausschreibung auf unserer Website.

Ten days of clarity in your head, earth beneath your feet: at the autSide workshop camp run by ZAK PEER Academy and Hajo Seng Academy,

you will meet other autistic adults, re-evaluate your skills and areas for improvement, and develop concrete next steps for your career and life – with workshops, peer work and the tranquil nature of Dalsland as a backdrop.

All information about the programme, target group, costs, accommodation and travel, as well as the link to register, can be found in the announcement on our website.

Tio dagar med klarhet i huvudet och jorden under fötterna: I autSide-workshopcampen från ZAK PEER-Academy och Hajo Seng Academy

träffar du andra vuxna med autism, sorterar om kompetenser och utvecklingsområden och tar konkreta nästa steg för karriären och livet – med workshops, kamratarbete och Dalslands stilla natur som bakgrund.

All information om program, målgrupp, kostnader, boende och resor samt länken till anmälan hittar du i annonsen på vår webbplats.
You receive this newsletter because you were in contact with Andreas Hieronymus or Hajo Seng and we currently build up a mailing list which is according to privacy standards. Therefore we need your consent and we ask you to take action and in case you do not wish to receive any newsletter to Unsubscribe.
--------------------------
Du får detta nyhetsbrev eftersom du var i kontakt med Andreas Hieronymus eller Hajo Seng och vi för närvarande bygger upp en e-postlista som är i enlighet med sekretessstandarder. Därför behöver vi ditt samtycke och vi ber dig att vidta åtgärder och om du inte vill få något nyhetsbrev till Avregistrera.


Sie erhalten diesen Newsletter, weil Sie mit Andreas Hieronymus oder Hajo Seng in Kontakt waren und wir derzeit eine datenschutzkonforme Mailingliste aufbauen. Daher benötigen wir Ihre Zustimmung und bitten Sie, falls Sie keinen Newsletter mehr erhalten möchten, sich über Abmelden abzumelden.
--------------------------
linkedin 
Unsubscribe | Manage subscription